Presidenttalet 2002

Ljuva jamtar.
Härliga härjedalingar.
Sagolika samer.
Underfundiga ravundingar.
Åtråvärda ångermanlänningar.
Vänliga världsmedborgare!

Vi brukar ju sluta med leve.
I år började vi med Leva.
Välkommen till republiken, di Leva.
Uti hundrade år, skulle man nästan kunna säga.

Det känns tryggt och ombonat att stå här mitt på torget, bland alla er som håller Republiken högt. Må ni alla få känna den värme jag känner. Vänd er om om krama den som står bakom er.

Talen denna dag brukar till stor del handla om det som varit. Politiska ledare som varit ute och cyklat, offentliga personer som gjort en och annan dikeskörning. Men i år tänker jag börja med att tala om landet vi drömmer om. De flesta av er här på torget är unga. Ni som ska skapa och leva i det nya landet, ni måste våga drömma:

Den gröna drömmen är att både naturen och människor ska frodas. Jag vill se lokalt sågat virke av prima kvalitet. Inte bara spån och träskallar.

Den snabba drömmen är att vi får snabbtåg ut till den atlantiska oceanen, så att vi – mina kära trönder – kan komma på returbesök till er. Om vi nån gång får råd.

Den glada drömmen är Storsjöyra 52 veckor om året.

Den våta drömmen är att det snart ska vara så att vi får tillbaka en del av värdet av den vattenkraft som håller Operakällarens grill varm och som göder kapitalägare i börshus i hela Nordeuropa.

Jamtland, Jamtland jamt och ständut.

Tycker ni inte att jag ser ovanligt ståtlig ut i år? Jaa, jag har faktiskt hunnit med att provsmaka den nya belgiska läsken. Den med tillväxthormoner. Det var alltså sååå dom menade när dom sa att vi skulle få tillväxt om vi gick med i EU.

När Senegal firade triumer i fotbolls-VM såg vi med glädje hur dansande människor drog fram längs gatorna i Dakar.

När Brasilien vann gladdes vi med alla dem som firade i Rio och i baljan på Sergels Torg.

Man kan läsa om fina byfester på Bali där glada människor samlas till dans och sång. Och exemplen kan dessbättre mångfaldigas.

Men när vi firar vår stora dag, då kommer alltid toner i moll från de glädjelösas kapell. Att visa glädje över Jamtland betraktas som något suspekt och inkorrekt. Storsvenskarna vill ge oss en biroll som snusande original i orange Helly Hansen-väst. Då är de nöjda, inte när vi själva bestämmer hur vi vill ha det.

För några dagar sedan blev jag intervjuad av en journalist från Göteborg. Hon undrade vad i hela fridens namn Republiken skulle vara bra för. Tja, bra och bra. Vad är det som är bra med Eurovisionsschlagern? Och fotbolls-VM? Eller midsommarafton?

Nu är det så här: vi förbehåller oss att ha förbannat roligt när vi själva vill och väntar inte på några doktoranders eller redaktörers godkännande innan vi drar igång.

Och varför är en byfest på Bali pittoresk medan en fest vid Storsjöns strand ibland betraktas som utslag för inkrökt provinsialism? Som vår store tänkare Carl-Göran Ekerwald säger: allt det universiella är egentligen lokalt.
Vi bidrar därför till att göra hela världen gladare när vi gör Jamtland roligare.

Jamtland, Jamtland jamt och ständut.

Jamtland har hitills inte fått något OS och det blev ju inte heller någon bomässa i Östersund.

Men tro för den skull inte att vi slutat bygga helt och hållet. Alla ni som inte varit i Östersund sedan förra Yran förvånas kanske av alla nya rondeller i stan.

Nu ska jag avslöja en sak för er: rondellerna som byggs här och var är ett inslag i den mer diskreta OS-kampanjen som vi börjat driva. När de olympiska gudarna flygs in i Republiken och ser ringarna som ligger där efter gamla E75, då kommer de att vekna. Fem rondeller, fem ringar, från Krokom till Nya Kyrkan i Östersund - jo, jag tackar jag. En kandidat som sträcker sig så långt för att få spelen kan inte besegras.

Jamtland, Jamtland jamt och ständut.

Det främlingsfientliga dansk folkeparti vill att FN ska övervaka höstens val i Sverige för att se att allt går rätt till.
När dansk folkeparti ger andra råd om demokrati, då är det som att släppa loss en pitbullterrier på en dressyrkurs för knähundar.
För åtskilliga år sedan var det någon vandal som sågade huvudet av den lille havsfruen, statyn vid Öresund. En än större skandal är det att en huvudlös politiker i dag är med och bestämmer den danska regeringspolitiken.
Den danska pölsen är illröd - men än rödare må skammens rodnad vara på de människor som röstar fram nya politiker som predikar den gamla intoleransens kallhamrade budskap.
Mina planer på att öppna ett republikanskt generalkonsulat i Legoland har tills vidare stoppats. Vi står för tolerans och humanism.

Se hur Pia Kjærsgaard gör - och gör tvärt om, då blir det bra.
Det är ett fyndigt land, detta Jamtland.

Och det är som sagt valår i år. Här i Republiken ska vi inte vara sämre. Vi ska hålla presidentval!!! Jo jo, det är sant. Men av besparingsskäl gör vi som vi brukar. JAG väljer - om jag vill sitta kvar eller inte. Ja, det brukar bli bäst så.

Jamtland, Jamtland jamt och ständut.

I USA stormar det kring bokföringsskandalerna samtidigt som börserna ägnar sig år djuphavsdykning. Om man använder låtsaspengar till ett redovisa låtsasresultat, vad blir det då? Låtsaskonkurs, kanske?

Men det som hänt har ändå lett till att jag skyndsamt gått igenom Republikens räkenskaper. Följande kan rapporteras:

* Storsjöodjuret STIGER medan det där krypet i Loch Ness sjunker.
* Riktigt fläskiga resultat rapporteras från Änge Chark och Trångsvikens slakteri.
* Jämtlamell plus trä komma trä.

Och slutligen noteras att Kjell Albin Abrahamssons bok om Äschenchaufför’n är årets viktigaste nyemission på den tidigare så framgångsrika jamtska humormarknaden.

Tillståndet i nationen är även i övrigt gott.

Nya nedstigningar för att finna spår av vår spjuver Storsjöodjuret sponsras av Telia, för att garantera ett snabbt fall mot botten.

Härjedalingarna har nyligen i en undersökning visat sig vara dom mest sexuellt tillfredsställda i hela Norden.

För det vill jag passa på att tacka skogsbolagen, som ju är dom som klätt av oss!
Välståndet ökar i vår del av världen och stiger gör även kurvan över antalet utbrända.
I vår nationalskatt finns andra värden än kilokronor, prestige och vinster.
En stilla fjälltjärns blänkande, svarta vatten.
En älgs värdiga steg över en myr.
Hjortronen som glänser på marken.
En bäck som talar sitt eviga urspråk som kan förstås av alla.
Vi som bor har har ju närkontakt med paradiset, det är bara att dra upp rullgardinen!

Detta är stort, kära vänner i sommarnatten.

Att vår grundinställning är positiv hör ju på namnet:

Ja...
Ja...
Ja...mtland.

Det är inte ett rike som befolkas av surögda pessimister, motståndare till att möta den nya tiden.

När järnbanan en gång lades över åkrar och ängar och myrar fanns det dom som såg detta som ett intrång. Men mer framsynta såg istället möjligheterna till berikande och utveckling. Fler måste göra det i denna tid.

Se inte varje förnyelse som en försämring. Ibland kan över-klaganden leda till under-utveckling.

Ja...
Ja...
Ja...mtland.

Denna julinatt nådens år 2002 vill jag säga till er:

Vi är stolta att vara jamtar. Inte för att vi tror att vi är bättre än andra men därför att självrespekten är en viktig förutsättning för att känna respekt för andra. Och vår självrespekt är så stor att vi har råd att skämta om oss själva. Det här väcker stor beundran och hoppfull glädje, det ser jag när jag reser runt om i Sverige. Vi bebor en skön plats på jorden och gemensamt kan vi göra detta land än bättre.

Med denna storslagna vision går vi ut i den ljuva sommarnatten, vi möter morgondagen i den fasta förvissningen om att vår kamp för en gyllene framtid i Republiken Jamtland ska ge en rik skörd. Och sedan har vi ju så förbannat roligt under tiden.

Leve Jamtland!
Leve Republiken!